helt morgon random stuff

HejHej, eller ska jag säga godmorgon ^^
Jag känner mig allmänt pigg iaf, Sitter här med musik i öronen och hör ingenting förutom musiken förstås ^^
Känner att jag är väldigt social på msn O.O Idag händer väl inte så mycke, bara vila känner mig allmänt trött i kroppen även fast jag känner mig pigg, ganska konstigt ja, men det är liksom musiken som gör de (A) aja. imorgon är det match måste pigga upp kroppen tills dess....

Jag känner mig väldigt normal när jag spelar harpan :]

kommer inte på nått att skriva så herrå

You found me...

HallåHallå, nu är det snart mat. Pappa har just börjat med fläskfilé och pommes. MUMS! ^^
Iaf. idag har jag haft teater, gick väl sådär. O.o
Yoda ligger här brevid mig och sover. Tänk vad skönt att vara katt! sova äta busa sova äta....osv.
Jag sitter och tänker på helt random saker med datorn på magen och kände att jag blev tvungen att skriva lite här på bloggen. Jag kollar runt på alla bilder som jag laddat in väldigt fina x'D
jag känner att jag skriver många smilisar när jag bloggar :] okej kanske hela tiden när jag smsar och msnar (A)
men vem bryr sig? :]
sitter och tänker på hur mycke jag vill att det ska regna.... liksom spöregna... eller nej! utan lite snällare regn men mycke regn... för det är så mysigt :] att bara gå i regnet! och rensa tankarna, man tänker så bra i regn, om ni fattar var jag menar... bra ^^

Det är mycke som kan få mig att le.
Det är mycke som kan få mig att tänka efter.
Det är mycke som kan få mig att må bra.
Men ända sen jag träffa dig så har du alltid fått mig att le på riktigt.
Bara du som kan få mig att tänka efter på det sättet.
Du får mig att må bra varje gång du kollar mot mig.
Det är inte så att jag är kär i dig.
För det är jag inte.
Men du är den ända som jag verkligen kan le med varje gång jag pratar eller är vid dig.
Du har varit en ängel som kommer från ovan.
Bara för mig. Bara för mig.
Det var du som hittade mig när ingen annan såg.
Det var du som räddade mig från att ramla längre ner.
Du var den som pratade med mig när ingen annan gjorde.
Du viste sanningen även fast du inte hade nått med det att gör.
Du viste och trodde på mig.
För du viste att du kunde lita på att det jag sa var sanning.
Även fast många andra inte trodde på mig.
Du såg mig innan många andra sett mig.


O.O

Godmorgon allihopa, Sitter här och äter frukost och är allmänt uttråkad. Ingen är vist vaken vid den här tiden O_O det är tur att Yoda är vaken iaf. Han gillar ost ^^ Nu sitter han i fönstret. Amen iaf, just nu väntar jag på att min mobil ska ladda klart alla bilder in på datorn. Så kan jag ha lite kul med dom sen ^^ hehe...
nu är det inte långt kvar ^^ Men iaf. idag ska jag fara på teatern först och spela upp. Kommer bli hur kul som hälst jue. Jag gillar ju att spela teater, Men dt blir mycke roligare med dom som jag spelar med. Vissa av dom lärde jag känna i början av terminen. Men nu känns det som jag har kännt dom mycke längre. Aja nog pratat om det, vet inte vad jag ska skriva nu har inge kul att skriva om... aja bilderna är färdi nu herrå

JaJa

HelluHellu, idag har det väl inte hänt så mycke.
Haft skola, kommti hem och tränat. Jag känner att innebandyn ÄLSKAR mig X__X
Eller inte. JAg failade för många gånger. Blev arg på klubban :]
MenMen, nu sitter jag här och väntar på maten med spotify. Den är färdig om nån minut så jag bloggar väl mer efter jag ätit och duschat. Vi får se.
ByeBye ^^

you're the sun...

Trött... Trodde att jag skulle bli "frisk" eller ja pigg, av att ha vilat hela helgen.
Men jag är tröttare än vanligt. Vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill hjälpa dig. Jag vill hjälpa alla. Men det är svårt när man inte kan hjälpa sig själv. Ska försöka tills mitt ytersta. Du kan lita på mig. Jag lämnar dig inte. Aldrig kommer jag lämna dig. Kommer hjälpa dig att andas. Tänker hjälpa dig tills du ser att det faktiskt finns ljus. Vad som än händer.
Fuck vad trött jag är. Orkar seriöst inte ta fram ett ända litet leende... Mina ögon tåras. Men jag kan aldrig sova. Jag försöker. Men bilderna flyger förbi som en film. Aja. inatt måste jag bara sova ordentligt. Annars kanske jag typ faller ihop på skolan :S det låter inte så bra xD

You're my sun when the rain is falling. You're the moon when the night comes.

Det var någon som sa till mig att leta efter en låt som gjorde mig glad.
Nu har jag hittat den.
http://www.youtube.com/watch?v=1z5Y1tz-UyE
Kan inte sluta le när jag hör den.
Känner hoppet rusa igenom mig.
Det slutar när låten är slut.
Men det är värt att bli lurad en liten stund att livet är enkelt.
Aja orkar inte skriva så mycke mer ^^
ByeBye

jupps

har just vaknat från en ganska tröttsam natt.
låg typ och lyssna på musik till någon stans där vid...hmm... nje jag vet inte exakt.
Länge va de iaf.
Just nu ligger jag i min säng med min systers dator.
Hon är i Stockholm till någon stans efter middan eller innan kommer inte håg vad hon sa.
Då kommer hon säkert vilja ha tillbaka sin dator.
Jag tänker köpa en egen dator O.o
Eller jag ska vänta tills efter jul.
Ska kolla om jag får någon.
Tror inte det :P
Men jag har ju egna pengar.
vi får se hur det blir.
Igår var jag på stan med mamma, så nu har hon inga pengar kvar (A)
In köp från igår:
Två par mjukis teamsportia byxor.(röd, svart)
Två par knästrumpor.(svart, svart med roset.)
Ett par skor.(vinter)
En jacka. (grå)
En stickad tröja. (grön)
Ett linne. (Carlings)
En mössa. (svart, med rosa topp)
Nätstrumpbyxor. (svarta)
_________________________________________________
Det var väl inte så mycke mer.
Men ändå (A)
Det är mer än vad jag köpt på månader.
Eller ja...hmm...
_______________________________________________
Just nu kollar jag på datorer
Så det tog väldigt lång tid att skriva det här blogg inlägget o.O
Spela roll.
ÄR typ bara jag som läser den :P

Jag bad idag.... Är det värt de?

Jag bad idag, hela dagen faktiskt... Vet inte riktigt vad jag ber om... Att jag ska slippa ha så ont hela tiden. JAg orkar inte bry mig mer om hur ont jag har i min fot.  Eller nån annan stans. Orkar inte klaga längre, Liksom självklart alla har väl ont någon stans nån gång. Men serisöt med min klumpighet så är jag förvånad att jag inte brytit ett ända ben i kroppen. Aja, där jag har mäst ont är väl inom mig. Jag har en blomb inom mig som kan smälla när som hälst. Det är som en tekanna som har stått för länge på plattan. och snart kommer sprängas. JAg är den lugna i familjen, och jag skriker aldrig när jag blir riktigtsur. Eller ibland men inte av riktig ilska. Då skulle jag aldrig kunna sluta. Speciellt inte nu när jag inte har gjort det på flera år. Nu när all ilska kommer fram. JAg är aldrig riktigt glad, Bara så att ingen ska se att jag är arg. Flera gånger har jag dragit mig i håret när jag varit hemma. När ni bråkar här hemma. Vet ni hur jobbigt det är. Flera gånger har jag legat på golvet och hållt för öronen och blundat. Önskat mig bort. Du säger att man har sina mot gångar. Du säger att jag kan prata med dig. Vad ska jag säga? Att allt är skit. Att jag inte klarar av att gå upp på morgonen. Men jag gör det ändå för jag orkar inte med att säga ett skit. Jag gräver en djup och fin grop åt mig. Men jag orkar inte klättra upp. Orkar inte försöka få hjälp. Så jag fortsätter gräva min grop och kollar upp ibland och ser... ja vad ser jag.. minnen som jag inte vill minnas. Jag springer. Men kommer ingen vart. Jag försöker att inte kolla bak. Men det lockar mig så mycke. Men det gör så ont. Ibland gillar jag att det gör ont. Vet inte varför. Jag bad idag. Om att få kolla bak och inte se dom minnen jag inte vill se och istället se dom fina. Som jag inte vill glömma. Och kunna se på dom som nått bra. Jag bad om hjälp i mina tankar. Men jag är så patetisk. Att istället skriver jag en hat lapp till mig själv. Jag bad om att få hjälp, men slängde bort den tanken. Den finns inte längre. Inte vad jag vet iaf. Jag hatar mig själv. Har jag gjort i ett år nu. Säkert mer. Men har inte visat de. Har mest bara sagt det på "skoj". Spelar det någon roll? Nej. Inte för mig. Jag är van vid det nu. Blir bara värre och värre för varje dag. Men får stå ut. När jag egentligen behöver prata med någon. Så ber jag inte om mig. Eller så bråkar ni med varandra. Och sen efter så har jag redan bestämmt mig att jag inte orkar prata. Självklart så kan jag prata med er. Och ni säger att ni har tid. Men ni har tid på fel tidpunkt...

__________________________________________________________________________

Our candle burns away
The ashes full of lies
I gave my soul to you
You cut me from behind
So lie to me once again
And tell me everything will be alright
Lie to me once again
And ask yourself before we say goodbye
Well goodbye
Was it worth it in the end...
You said you were there for me
You wouldn't let me fall
All the times I shared with you
Were you even there at all?
Nowhere to run and no where to hide
You're scared of the truth, I'm tired of the lies
Cuz who I am, is where you wanna be
Why'd you have to up and run away
A million miles away
I wanna close my eyes and make believe
That I never found you
Just when I put my guard away
It's the same old story
You left me broken and betrayed
It's the same old story
Don't act like an angel
You fallen again
You're no super hero
I found in the end
So lie to me once again
And tell me everything will be alright
Lie to me once again
And ask yourself before we say goodbye
Well goodbye
Was it worth it in the end..
Was it worth it in the end...

____________________________________________

Jag bad idag...

mhm.

Det är bara värre att du låtsas att allt är bra. Det är som att du hånar hela situationen. Medans jag sitter här och är super orolig. Eller har mer skuldkänslor än vad jag haft på ja kanske några dar... Men iaf. Nu ändrades den. Aja. orkar inte. Siktar på en bättre dag imorron ;)







A drop in the ocean
A change in the weather
I was praying that you and me might end up together
Its like wishing for rain as i stand in the desert
But i'm holding you closer than most,
Cause you are my heaven.


You are my heaven

Lite tankar snurrar.

Har bestämt mig. Det här året ska försvinna som många andra har försvunnit i mitt huvud. Det ska inte äns vara ett minne. Orkar inte med att minnas allt. Har lärt mig det jag behövt av det här året som gått. Nu kan jag inte lära mig mer. Nu ser vi fram emot det här året som kommer. Även fast livet inte är enkelt. Så får man hoppas på bättre tider. För vissa kanske det här året som kommer. Kommer vara ett av det värsta. Men för mig tror jag inte de. Iaf hoppas jag inte de. För ifall det blir hemskare än det här. Då jag väldigt ofta gjort fel. Då jag inte gjort fel. Men fått skulden. Då jag inte orkat mer. Men fortsatt. För det har ingen mening i sig att ge upp. Livet går vidare. Även fast man kanske blir sviken av dom man litade på mest. Man lär sig saker. Genom tiden. Genom livet. Genom lycka. Genom sorg. Genom kompisar. Ja allt. Man måste lära sig.

Sophia sa en väldigt rolig sak idag. Hon sa: Anna du skulle kunna få vem som hälst att bli kär i dig!
Jag fattar inte vad hon menar. Men aja. Måste dra till nått konfamöte. Ta bort tankar från saker här hemma och i skolan och bara. Försöka ha kul. ByeBye

I mina ögon har du inte längre nån makt...

Är det så här det känns.
Kommer jag aldrig försöka igen.
Tänker aldrig få sånna känslor igen.
Tänker inte lova nått.
Kanske nån gång i livet kommer dom tillbaka.
Men orkar inte med de här just nu.
Självklart tro vad du vill.
Bara du är lycklig och glad.
När du skrattar och ler.
Fejkar jag bara mer och mer.
Det ända som är kvar nu.
Är tomma ord som du sa.
Älskar dig.
______________________________________


Förvirrade tankar.

Jag vet aldrig vad jag ska skriva, så det blir alltid nått ointressan. Och dessutom så är de ingen som läser så de låter ju så bra eller hur ^^'
Har träning ikväll... Sen får vi se vad jag gör.
Det va några som har tänkt ha filmkväll, tänker fara dit om jag får.
Annars är de väl inte så mycke, finns väl saker man kan skriva om. men då kommer det bli så långt, och de orkar vi inte med just nu :P
Yoda (min katt) Ligger här bredvid  mig på en stol. Han är bara för jätte söt!
Lyssnar på en låt av avril lavigne som jag inte hört förut^^ Den är väldigt bra tycker jag :]
Ehm.. ja förvirrade tankar.. är vääääldigt jobbiga, för man vet inte ut eller in.
JAg vet inte vad jag ska tänka.

Jag skulla aldrig kunna säga att jag hatar dig.
Det är ett jävligt starkt ord.
SÅ nej jag hatar dig inte.
Men jag gillar dig inte!
Jag gillar dig inte äns lite!
JAg ogillar dig så mycke så jag vet inte.
Jag vet inte långre ut eller in.
Och det är ditt fel.
Du är en självisk person.
Du tänker inte på andra.
Om du gör de.
Så har du inte visat det än!
Oj vad jag tycker synd om dig -.-
JAg gillar dig inte!
Jag är äcklad av dig.
Förlåt, men det är sant.
Allt du gjort mot så många.
Och allt.

ps. jag pratar inte om en ända person utan varje mening så tänkte jag på en ny eller på två vem vet.



"Long way to happy"

Det tar på krafterna.
Att vara glad hela tiden, När man inte är de.
Ja det tar på ens krafter.
Ibland måste man bara släppa ut de.
På ett eller annat sett.
Men när man är glad.
Då ska man ta vara på den kraften.
Och inte ta slut på den på direkten.
För glädjen är den lilla glimt av ljuset som du får.
Och ifall du sparar på den.
Kommer du aldrig behöva tro att livet inte har nån mening.
För det har de.
Men fråga dig inte vad de är.
För svaret kommer när det vill.
Vänta tills det kommer.
Och sen när det kommer så kan du vara lycklig.
Aja, man får väl fortsätta kämpa tills svaret kommer.

Tankar från en Smurff...

Känslan av att känna sig hopplös... är inte så vacker...
Jag vill bara skrika!... Skrika ut i världen...all ilska jag har i mitt huvud, i min kropp... Men då skulle väl hela världen sprängas... Mår illa när jag håller inne ilskan, Varje gång jag säger att jag är arg eller har damp eller nått... Så har jag verkligen damp...men jag håller de inom mig... För att ingen ska tro att jag alltid är arg... Som jag egentligen är... Men jag vill inte visa de... Jag vet inte vars min ilska kommer ifrån... Den bara är där... Kan inte göra nått åt de. Lika bra att skrika... Tills min röst tar slut... Då kanske nån fattar att livet inte är enkelt äns för en som egentligen borde må bra, för att den har vänner och har en bra familj och får mat för dagen och allt sånt där. Ändå mår jag illa, Jag orkar inte med nått. Är alltid trött, arg och måste låtsas att allt är bra. Varför ska alla fråga om man mår bra? Varför skulle man svara med sanningen att man inte mår så bra? De är väl onödigt.. Varför skrriver jag äns om de här? vad vill jag ha ut av de? Att alla är lika värda och att alla har samma känslor? Alltid dessa frågor... dom kommer alltid tillbaka... Men varför? Jo de är där den börjar... på  frågan "Varför?" och sen fortsätter de bara... Fram och tillbaka... Så man måste sluta fråga sig "varför?" då kanske allt försvinner... Eller inte... Man kan ju testa... Men varför ska man testa?.. fan där kommer den där frågan ingen... orkar inte med de här.. För jobbigt.. Livet är jobbig ibland... Jag är arg på livet på världen... JA på allt. Men jag får sluta göra dom här tråkiga inläggen om hur livet är svårt och så... jag klagar ju bara! Men de är inte så enkelt när man väl har börjat kan man inte sluta... För just nu ser jag inget bra med livet.. Eller jo att alla som jag älskar lever... DE är väl de bästa med livet... att alla andra får leva... Men varför ska de alltid finnas massa dåligt... Man mår ju bara dåligt av de... eller hur?.. Varför kan man inte bara göra livet till nått bra... Varför ska de bra ta slut när man blir äldre? De är väl ändå dumt att man inte får vara glad helatiden?.. För alla vill väl ändå vara glada?.. Inte sitta och må dåligt halva sitt liv... Tonåren suger men ändå vill man vara kvar i den här tiden... För jag vill inte bli vuxen, Och när man va liten så fick man inte göra nått, eller jo man fick skratta och vara lycklig hela tiden... Men de vill jag vara med om nu...

Så länge du mår dåligt...
Så kommer jag aldrig kunna skratta och le på riktigt...
För gör du de?..
Jag är inte så säker på de...
Men jag hoppas att när du skrattar så är de inte så ansträngande för dig som för mig...

Jag verkar älska meningen "Livet är inte enkelt" men de är ju inte de...
Jag säger bara sanningen..
Alla har en stor hemlighet...
Men dom kanske inte är lika allvarliga...
Men det är fortfarande en hemlighet man bär på..
Och man kan må jätte dåligt av den...

Do you ever feel like breaking down?
Do you ever feel out of place?
Like somehow you just don't belong
And no one understands you
Do you ever wanna runaway?
Do you lock yourself in your room?
With the radio on turned up so loud
That no one hears you screaming
No you don't know what it's like
When nothing feels all right
You don't know what it's like
To be like me
Do you wanna be somebody else?
Are you sick of feeling so left out?
Are you desperate to find something more?
Before your life is over
Are you stuck inside a world you hate?
Are you sick of everyone around?
With their big fake smiles and stupid lies
While deep inside you're bleeding
No you don't know what it's like
When nothing feels all right
You don't know what it's like
To be like me
No one ever lied straight to your face
No one ever stabbed you in the back
You might think I'm happy but I'm not gonna be okay
Everybody always gave you what you wanted
Never had to work it was always there
You don't know what it's like, what it's like
To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life


Lyckan, Längtan, Livet...

Vars försvann tiden?
Vars försvann lyckan...lyckan att leva...lyckan att vara lycklig...lyckan att det snart är jul...
Ja. vars försvann lyckan?..
Jag läängtar... men vad längtar jag till? Julen? Nej. Till snön? Jo lite... Men de är nog mest för att den är vit... och lugn...och att allt va bra förut när de va snö överallt.. Man har så roliga minnen från vintrar från förut.. Man skratta och log... men nu får man kämpa för varje leende man ska ta fram.. och sen efter tänker man om de va värt att le.. för de tar ju massa energi... Och varför? Varför ler man åt nått för att nån annan vill de eller ler mot en... Man kanske ska skita i att le.. och bara gå som en dimma...Eller egentligen så borde man inte de, de är inte så smart.. För då frågar alla hur man mår... och vad ska man svara? att man mår bra... hmm... de är inte så smart att aldrig le isåfall... för då kan ju alla se att man inte mår bra.. eller hur? och allt blir ju jobbigare om man måste berätta för varje liten person att man inte mår bra just då. DE är svårt att veta ifall nån mår bra eller dåligt... vissa är bra på att spela glada, och visa inte.. de har jag lärt mig sen jag förstod vad livet har att ge. Livet är inte enkelt, det är en sak man lär sig i tonåren.. Och rättvist, ja juste...eller hur... Livet rättvist? Nej aldrig i livet...
Tiden försvinner när man har kul...
Tiden då man inte har kul...
Vill vist aldrig gå vidare...
Till nått roligare...
Livet blir det man gör de till...
Det är väl så man säger...
Tänk om man inte har nått val...
Tänk om man inte tänker efter...
Och väljer fel...
Kan man ångra då?Nej.
Man måste gå vidare...
Men tänk om man inte kan gå vidare?...
Tänk om man inte kan leva med sitt val?...
Vad ska man göra då?..
Tänk om man inte vill leva med de...
Vad har man för val då...
Ja livet vill ju aldrig svara på ens frågor...
Så varför ska man svara på dom..
De är kanske för att man väntar på svar...
Men man får dom aldrig...
Just nu frågar jag mig varför jag skriver om de här..
Men har jag nått svar på de?Nej.
Utan jag skriver de här för att jag har inget liv.
Och jag ville bara skriva ner lite av mina tankar.
Som om dom är intressanta och att nån i hela den här dumma världen skulle läsa.
______________________________________________________________________

Jag har inte gjort så mycke idag heller... På skolan va jag allmänt flumm och stuttsa omkring... Men de va liksom ingen mening i de, jag orkade egentligen inte... Men jag gjorde de ändå, Jag försökte visa mig glad... Försökte visa mig livlig... Det tar på krafterna... På sista tiden har jag varit trött jätte mycke...Även fast jag sover... Jag sover bra...Bättre än förut... Men jag har aldrig varit tröttare... Och nu har jag dessutom massa läxa jag måste göra för att inte få IG i typ allt... Så jag ska snart dra och Fixa med läxan...
När dagen du vill vara med mig och säger de till mig... Kommer jag le på riktigt.

Vars finns meningen.

Nu sitter jag här IGEN.
En hel kväll och har bara latat sig, är de normalt? kanske de är O.O
Amen iaf...idag...skola...trött..
Ehm...jag vet inte vad jag ska säga eller skriva eller vad man nu säger... jag har inget intressant att skriva helt enkelt.  Har inget i tankarna... känns helt tomt... JA. jag är helt tom idag, jag bara följde me strömmen liksom...
kändes dumt att jag äns tänkte på att stanna på skolan, tänk er tanken att tänka: Jag kanske ska stanna här, det finns ju ändå inget hemma.
Och sen blir man hungrig just innan skolan slutar, och då går man hem ändå och halv vägs så kommer man på att det inte fanns nån anledning att gå hem, och att man hade tänkt siig att stanna på skolan. Men då orkar man inget annat än att gå hem. Liksom Följa med strömmen. vilket liv man har när man kommer hem och glömmer att man är hungrig och går ut med en katt som ändå är rädd för allt ute i den "stora" världen. Man går in för att de är så himmla kallt. Då har man absolut glömt att man va hungrig. Och går upp på sitt rum och lägger sig ner och kollar på tv. Tänker fortfarande inte på att man inte tänker på nått speciellt utan FÖLJER MED STRÖMMEN.
Äter man och skrattar, pratar. MEN tänker inte på de, utan ännu en gång så bara följer man med STRÖMMEN.
Livet fortsätter så tills nu när jag förståt att jag känner ingen mening... vad finns det som egentligen är bra? Jo jevlar att man ska vara glad för att man sitter och känner att man är in tryckt i ett hörn, man känner sig instängd i livet, i världen.  Men ändå när folk frågar, hur mår du idag? så svarar man samma gamla svar, bra ^^.
Men mår man bra? Nej. varför skulle man? Livet är värdefullt... men ändå så klagar man bara. Ja livet är inte lätt, de har de aldrig varit, kommer aldrig vara. Sånt man får leva me... Vara stolt för att man lever. Det finns folk som inte mår så jävla bra, som inte får mat för dagen, som också måste leva sig igenom tonåren. Jag tror inte att dom mår så bra även fast dom gömmer de bakom ett skal... Men livet är inte rättvist, inte för nån. Så vad är de för mening? Jag vet inte. Jag följer bara med strömmen och kollar på vars jag kommer, jag lär mig saker på vägen. Visa saker vill man kanske veta innan dom händer så man kan förbereda sig på de värsta. Men självklart går de ju inte. Jag har de bra helt plötsligt, men jag vet inte hur jag ska ta de. Hur ska man bete sig? När man BORDE må bra. Man borde kunna skratta. Utan att tänka att det här är inte på riktigt. Så nu slutade jag känna nån mening. För nu har jag frågat mig så jefla många gånger "Vad är meningen med de här livet?". Jag orkar inte den frågan ingen, den är för jobbig att svara på. För då kommer frågan "Varför?". Och den kan jag inte svara på. Det va inte meningen att skriva så mycke... bara slank ur mig.  Att jag känner ingen mening. Jag följer med strömmen och ser vars jag kommer. Hoppas till de bättre, men de har ju sina motgångar. Just nu har jag ingen ork att försöka prata med nån om mina motgångar.

Ändå ingen som läser...

RSS 2.0