Jag bad idag, hela dagen faktiskt... Vet inte riktigt vad jag ber om... Att jag ska slippa ha så ont hela tiden. JAg orkar inte bry mig mer om hur ont jag har i min fot.  Eller nån annan stans. Orkar inte klaga längre, Liksom självklart alla har väl ont någon stans nån gång. Men serisöt med min klumpighet så är jag förvånad att jag inte brytit ett ända ben i kroppen. Aja, där jag har mäst ont är väl inom mig. Jag har en blomb inom mig som kan smälla när som hälst. Det är som en tekanna som har stått för länge på plattan. och snart kommer sprängas. JAg är den lugna i familjen, och jag skriker aldrig när jag blir riktigtsur. Eller ibland men inte av riktig ilska. Då skulle jag aldrig kunna sluta. Speciellt inte nu när jag inte har gjort det på flera år. Nu när all ilska kommer fram. JAg är aldrig riktigt glad, Bara så att ingen ska se att jag är arg. Flera gånger har jag dragit mig i håret när jag varit hemma. När ni bråkar här hemma. Vet ni hur jobbigt det är. Flera gånger har jag legat på golvet och hållt för öronen och blundat. Önskat mig bort. Du säger att man har sina mot gångar. Du säger att jag kan prata med dig. Vad ska jag säga? Att allt är skit. Att jag inte klarar av att gå upp på morgonen. Men jag gör det ändå för jag orkar inte med att säga ett skit. Jag gräver en djup och fin grop åt mig. Men jag orkar inte klättra upp. Orkar inte försöka få hjälp. Så jag fortsätter gräva min grop och kollar upp ibland och ser... ja vad ser jag.. minnen som jag inte vill minnas. Jag springer. Men kommer ingen vart. Jag försöker att inte kolla bak. Men det lockar mig så mycke. Men det gör så ont. Ibland gillar jag att det gör ont. Vet inte varför. Jag bad idag. Om att få kolla bak och inte se dom minnen jag inte vill se och istället se dom fina. Som jag inte vill glömma. Och kunna se på dom som nått bra. Jag bad om hjälp i mina tankar. Men jag är så patetisk. Att istället skriver jag en hat lapp till mig själv. Jag bad om att få hjälp, men slängde bort den tanken. Den finns inte längre. Inte vad jag vet iaf. Jag hatar mig själv. Har jag gjort i ett år nu. Säkert mer. Men har inte visat de. Har mest bara sagt det på "skoj". Spelar det någon roll? Nej. Inte för mig. Jag är van vid det nu. Blir bara värre och värre för varje dag. Men får stå ut. När jag egentligen behöver prata med någon. Så ber jag inte om mig. Eller så bråkar ni med varandra. Och sen efter så har jag redan bestämmt mig att jag inte orkar prata. Självklart så kan jag prata med er. Och ni säger att ni har tid. Men ni har tid på fel tidpunkt...

__________________________________________________________________________

Our candle burns away
The ashes full of lies
I gave my soul to you
You cut me from behind
So lie to me once again
And tell me everything will be alright
Lie to me once again
And ask yourself before we say goodbye
Well goodbye
Was it worth it in the end...
You said you were there for me
You wouldn't let me fall
All the times I shared with you
Were you even there at all?
Nowhere to run and no where to hide
You're scared of the truth, I'm tired of the lies
Cuz who I am, is where you wanna be
Why'd you have to up and run away
A million miles away
I wanna close my eyes and make believe
That I never found you
Just when I put my guard away
It's the same old story
You left me broken and betrayed
It's the same old story
Don't act like an angel
You fallen again
You're no super hero
I found in the end
So lie to me once again
And tell me everything will be alright
Lie to me once again
And ask yourself before we say goodbye
Well goodbye
Was it worth it in the end..
Was it worth it in the end...

____________________________________________

Jag bad idag...