Hejhopp,
Glömt att skriva. Sorry. Även fast de typ inte är någon som läser så wää xP
Men ja. ska typ göra det här till halft min dagbok elr nått. Inte helt personlig elr så men ändå. Få skriva av mig. Så. Lets talk. Idag har dagen varit helt okej. Eller ja skolan va helt okej. Men det blev en annan sak att komma hem, men jag antar att jag överlever (tror att det är där problemet ligger.)
Men ehm........... Gick hem med linn, hon tänkte va me mig. Men vi går så sakta så när vi kom till mig skulle hon fara hem höhö..
Livet är inte enkelt. Vet inte vad jag ska göra nu. Det finns säkert tusen saker jag BEHÖVER göra, men som jag inte orkar göra. Kanske ska sätta mig med skolarbete efter jag skrivit det här. Vi får se.

Ibland vill man bara gömma sig och komma fram när allt ordnat sig eller blivit bättre. Problemet är juh att det inte funkar så. Man måste ta tag i saker ifall allt ska bli bättre. Men jag orkar inte just nu. Allt får helt enkelt skita sig. Orkar inte bry mig. Även fast jag bryr mig. För jag måste bry mig ifall jag säger att jag inte orkar mer. Men jag VILL inte bry mig. Vill inte vara jag. Vill inte vara med längre. Jag visste redan att det skulle hända eller att det höll på att hända. Men jag försökte att inte tänka på det. Nu när det verkligen är sant. Vill jag inte tro det. Sitter/ligger och är i chock tillstånd. Försök inte prata förnuft med mig. För jag känner inget. Inte just nu iaf. Och jag vill inte börja känna. Vill inte komma bort från det här tillståndet. För jag vill inte känna. Vill inte må dåligare än vad jag redan gör. Men samtidigt låter jag det bara hända utan att jag lyfter ett ända finger. Känner mig så jävla förvirrad just nu. Jag har svårt att andas. Har såpass huvudet över vattnet. Men snart drunknar jag. Vill inte göra det. Vill inte helt enkelt inte. Mamma jag vet att ifall du läser det här kommer du vilja prata med mig. Men snälla låt mig komma till dig när jag är redo. Försök inte prata med mig just nu när du läser det här. För jag orkar inte. Vill inte ha en massa frågor. För då måste jag svara på dom och då måste jag tänka. Tänka nu är som att andas under vattnet = omöjligt. Nej, jag vill inte må så här. Men jag orkar inte ta tag i det nu. Det kommer kanske eller jag är helt säker på att det kommer bli värre än någonsin om jag inte gör något nu. Men det är mitt val. Jag orkar helt enkelt inte. Tro inte att det är nått fel på dig mamma. Jag älskar dig och förstår att du inte vill att din dotter ska må så här. Men om du frågar hur jag mår så kommer jag antingen svara med bra, helt okej, trött eller nått sån vanligt. För det är jag som tar upp min sköld. Förlåt om jag sårar dig. Förlåt om jag gör dig orolig. Vill inte det. Men jag kommer till dig eller nått. Det här är trotsallt bara mina tankar som jag vill skriva av mig. Lyssna.. för jag antar att du inte kommer få ut mig så mycke annat. Du vet hur jag är. Blir tyst och säger INGENTING även fast det är så mycke i mitt huvud jag egentligen vill säga. Men jag hittar inte orden. Hoppas du förlåter och inte blir för orolig mamma. Kanske kommer ner efter jag gjort det här. Kanske kanske inte. Vi får se men jag kommer när jag är redo och orkar. Det finns saker jag kanske tror du inte förstår men du egentligen förstår dom. Vissa saker kommer du kanske inte förstå eller så. Men allt jag vill när jag kommer är att ha hjälp. Du kanske inte äns hinner läsa det här. Jag kanske han bli redo före. Det vet jag inte. Men jag kommer komma till dig. Tro inget annat. Jag kommer inte göra nått dumt eller så. Jag vet bättre än så. Men som sagt. Jag kommer till dig den här gången. Älskar dig mamma. 
Angelica, jag antar att du läser det här, jag hoppas det iaf. Jag älskar dig sjukt mycke. Du ger mig styrka som ingen annan. Skulle inte överleva utan dig. Skulle seriöst sitta på psykhem eller nått. Jag ser dig som min bästavän, för det är till dig jag vänder mig när jag känner att ingen annan skulle förstå. Du gör livet så mycke enklare bara genom att andas och finnas. Jag saknar dig varje sekund jag inte är med dig. Vissa dagar är värre än andra. Men jag kommer alltid veta att du finns där och att du inte kommer försvinna. Hur jag än mår kommer jag finnas här för dig. Vad som än händer kommer jag älska dig. Du betyder mer än du någonsin kommer förstå. Du kommer alltid vara en del av mitt jag. Om jag inte hade träffat dig skulle jag inte vara den jag är idag. Jag vet och förstår när du säger att du vill hjälpa mig eller göra nått för mig. För jag känner alltid så för dig.. Men du ska förstå att du hjälper mig mer än någon annan har gjort!..<3

Jag önskar mig alltid nått jag inte kan få. Så enkelt är det och så orättvist. Men jag överlever.


Skriver kanske senare. Orkar inte mer nu.
Vi ses<3