Har ingen aning vad jag ska skriva nu,har inga ord för de som hänt.
Jag mår illa...varför va du tvungen att göra så...fattar fortfarande inte..du säger att du inte vet...
Vad ska jag tro på?...
På dig som har ljugit för mig fram och tillbaka...
Eller...på min kännsla... att du bara gjorde de bara för att du gillade dom också...
Vet inte längre vilka jag kan lita på...jag litade på dig över hela mitt hjärta...
Men du gick och slängde bort de...Varför?..
Den frågan har jag frågat dig flera gånger..men inte ens i närheten på hur många gånger jag har frågat de till mig själv...
Vet inte vad jag ska göra längre...
Jag vet att du ångrar dig...men en sån här sak går inte att förlåta... de går bara inte...
De gör ont att inte kunna förlåta och gå vidare...
Jag vet inte längre varför jag säger förlåt...
Jag känner bara att de är de ända som jag kan säga...
Även ifall de egentligen är du som ska säga förlåt...
Förlåt...

Jag vet inte vem jag är har tappat bort mitt jag.

Det finns så mycket bra i livet som jag borde tacka för men jag kan inte känna lyckan bara känner mig död.

Det finns ett sår i mig som aldrig kanske läker.

Och det är sjukt att livet aldrig byter väder.

Har bara svaga minnen kvar från tiden innan, men det var länge sen jag kände riktig glädje och ibland kan jag känna att jag saknar världen.

Jag vill inte vara kvar ta mig här ifrån nu jag letade efter meningen och svaret va du.

Jag känner ingenting bara mina egna andetag och jag önskar att jag hittar till mitt gamla jag.

Har slutat hoppats nu, men inte slutat kämpa, man måste hålla kvar mirakel kanske kan hända.

Finns inte mycket att säga men ändå tusen ord.

Jag föll ner men måste tro att det blir bättre.

Vet ingenting vet bara att jag saknar.

Jag önskar att minnena bara försvann finns ingenting som kan få mig att tro

Nu måste jag sluta tänka på de här, de är de bästa sättet, jag kommer aldrig glömma men jag kommer komma över dig, jag lovar!

ByeBye!