Du var mitt allt!

Jag som trodde vi hade något fint. Som inga andra hade.
Något man aldrig särar på.
Något man aldrig tar ifrån varandra.

Jag visste inte att man kunde älska någon så mycket..
Och att man kunde gråta så när den lämnat en.

 Jag visste heller inte att ens liv känns så meningslöst
 för att han inte finns hos dig. Nu vet jag.

Det kommer aldrig bli densamma utan dig.

En dikt från verkligheten!

Varför, varför detta svek
Min kärlek var ju så stor
Räckte den inte för dig
Nu är allt ett svart hål utan botten

Jag önskar jag kunde hata dig
Jag kan bara hata vad du gjort
Ett glömt brev förändrade hela mitt liv
Sen svartnade allt

Du tog mitt hjärta och stampade på det
Du dödade alla våra minnen
Varför kunde du inte döda mig istället
Känner mig så värdelös

Mina tårar håller på att ta slut
Jag orkar inte gråta mer
Ändå vet jag att det bara är början
Min kärlek finns i tårarna

Vad finns kvar av oss
Ett tomt skal som ekar tomt
Varför blev vi ett tomrum
Som främlingar har vi blivit

Finns det någon kärlek kvar för oss
Varför älskar jag dig fortfarande
Har du någon kärlek kvar
Varför säger du att du älskar mig

Dina lögner bränner i min själ
Dina bortförklaringar ekar i mitt huvud
Varför slutar de aldrig
De jagar mig om natten

Var ska vi ta vägen nu
Kan inte leva utan dig
Kan inte leva med dig
Kan inte leva alls