Nu är det en dag kvar, och vars är julkänslan?.. Den smyger sig in i mig, men försvinner lika snabbt. Varför?
Ingen behöver svara mig för jag tror jag vet. Det/den förstör min jul.
Jag har gjort klart allt jag ska göra klart, nu är det bara att vänta på att nån behöver min hjälp, eller finns det någon som vill göra något???!!!
har super duper tråkit och här hemma är inte världens bästa stämning heller >_<
smsa med mig iaf!!! blir galen snart X_X helt cp galen!!!!

snön har kommit, ganska mysigt faktiskt. men just nu är allt jag behöver är en semester från allt. Från alla tankar, från all oro, och allt som hänt på bara ett år! hela mitt liv har förändrats och det finns folk som jag tappat kontakten med som jag inte velat göra, tänker fixa sånt nu när jag har tid. Tiden förändras för varje sekund, det är sånt man får leva med, men efter ett år så har känns det som att jag varit med om mer än jag borde. Gjort misstag som jag får leva med och lära mig av. Nu när man lärt sig att man ska ta ansvar av saker man gör, så förstår man hur mycke fel man gjorde innan. Saker som man inte förstod då förstår man nu, men jag fattar inte att vissa som varit med om mer saker än jag har fortfarande inte lärt sig att ta ansvar! Får seriöst damp... jag förstår att dom mår dåligt, men ändå måste man förstå vars gränsen går. man kan inte bara gå omkring och såra folk så dom mår lika dåligt som en själv, och komma och säga "förlåt jag vet inte längre vad jag gör, så mycke som hänt mår så dåligt." Seriöst ta ansvar! om man mår så dåligt och det finns personer som vill ge dig hjälp varför tar man inte emot den då!? Hur idiotistk är det!? jag fattar inte vad det är för fel? om man mår dåligt och inte gör nått åt det. så är det inte en själv som bara mår dåligt, man ger personer runt omkring sig oro, och man mår inte bra av att vara orolig varje sekund tillslut orkar man inte, man slutar tänka på sig själv, man börjar tänka på allt som kan hända personen. När man tänker på allt som hänt.. och allt som man gått igenom men inte tänkt på innan för man har bara tänkt på andra personer som mått dåligt. så fattar man att man mådde inte så bra, men mår inte så bra. men när man tar upp det med personer som man verkligen litar på och man tror kommer lyssna. Så känner man hur sviken man känner sig när personen frågar varför tänker du på det nu eller att man bara ska komma över det och inte tänka på det. Man får bara inte tänka på det. Och nu kommer det låta som att jag är självisk eller nått, men många saker som hänt andra har blivit mitt fel. känns det bra eller? nej.
Men även fast alla som svikt eller gjort nått mot mig, har jag aldrig lämnat. Jag har stått vid doms sida när dom behövat det. Känner mig dum att jag gör så mot mig själv. Men när man inte kan gå vidare för att man inte vet vilka man kan lita på så får man bara låtsas. Så andra kan gå vidare. För dom tror att man själv har gjort det.
Du gick bakom min rygg.. men jag lämnade dig aldrig.
När jag gjorde nått fel.. så hatade du mig, kallade mig hora.
Vad ska man göra? ingenting eller säga emot??
Så dum jag känner mig.

Varje sekund går jag sönder mer och mer.
Men jag orkar inte äns bry mig.
För hur hårt man än försöker.
Så spelar det ingen roll i slutet.
Du skulle aldrig känna igen mig ifall du såg mig nu.
För jag är inte den som jag spelar på skolan.
Den som hoppar omkring och skrattar.

(It starts with)
One thing / I don’t know why
It doesn’t even matter how hard you try
Keep that in mind / I designed this rhyme
To explain in due time
All I know
time is a valuable thing
Watch it fly by as the pendulum swings
Watch it count down to the end of the day
The clock ticks life away
It’s so unreal
Didn’t look out below
Watch the time go right out the window
Trying to hold on / but didn’t even know
Wasted it all just to
Watch you go
I kept everything inside and even though I tried / it all fell apart
What it meant to me / will eventually / be a memory / of a time when I tried so hard
And got so far
But in the end
It doesn't even matter
I had to fall
To lose it all
But in the end
It doesn't even matter
One thing / I don’t know why
It doesn’t even matter how hard you try
Keep that in mind / I designed this rhyme
To remind myself how
I tried so hard
In spite of the way you were mocking me
Acting like I was part of your property
Remembering all the times you fought with me
I’m surprised it got so (far)
Things aren’t the way they were before
You wouldn’t even recognize me anymore
Not that you knew me back then
But it all comes back to me
In the end
You kept everything inside and even though I tried / it all fell apart
What it meant to me / will eventually / be a memory / of a time when I tried so hard
And got so far
But in the end
It doesn’t even matter
I had to fall
To lose it all
But in the end
It doesn’t even matter
I've put my trust in you
Pushed as far as I can go
For all this
There’s only one thing you should know
I've put my trust in you
Pushed as far as I can go
For all this
There’s only one thing you should know
I tried so hard
And got so far
But in the end
It doesn’t even matter
I had to fall
To lose it all
But in the end
It doesn’t even matter