Jag vet inte vad jag ska skriva längre, det känns som att de ska finnas nått att skriva om, men det finns det inte...
Du va min ängel, De skulle alltid vara du och jag, Men nånstans gick vi fel, Kan du berätta vars? För jag vet inte, Jag vet inget, Jag trodde på att du sa sanningen när du sa att du ville försöka, Men du har ju gått vidare från mig så vad hoppades jag på? Att du skulle komma knackandes på min dörr och le mot mig? Nej. Jag ville bara att du skulle tänka på mig också. Men jag kan ju inte bestämma vad du tycker är viktigast, men du har alltid varit de viktigaste i mitt liv, För du har hjälpt mig så mycke.
Jag trodde inte vi kunde skiljas på, Vi va ju som systrar och jag saknar de, Att kalla dig min bästis och min tvilling.

Men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen. Vi gick skilda vägar. Greppade tag i andras händer. Jag försökte göra allt. Löften om att bry sig som inte längre finns mer. Vad ärlig mot dig själv, är det såhär det skulle bli?
I så fall trodde jag fel om hela dig och ditt liv. Du var en ängel för mig så varför hände det här?
Ett misstag som förändra allt, Hela min värld!
Så klart jag vill vara vänner. All skit som jag fick ta. Vill du ha mig vid din sida får du börja med en sak. Ge tillbaka mitt liv, för det var det som du stal. Alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skratta. Det var du och jag till döden, ville aldrig ha någon annan....